Påverkan på mark och vatten kring Swedavias flygplatser är idag förhållandevis liten. Den glykol som används för att avisa flygplanen samlas upp och återvinns till ny glykol, bryts ner för produktion av biogas eller fungerar som en kolkälla i reningsverkens kvävereningsprocess. På landningsbanorna ersätts urea i allt högre grad av kaliumformiat för halkbekämpning vilket förbättrat kvaliteten på dagvattnet dramatiskt och minskat risken för övergödning.

Förebyggande avisning
Ytterligare en åtgärd för att minska glykolanvändningen är förebyggande avisning. Det innebär att en mindre mängd glykol sprutas på flygplanet direkt efter landning. Glykolen fungerar som ett skydd så att is inte bildas på flygplanskroppen under markstoppet. Om planet är isfritt vid start behövs ingen ytterligare avisning. Med denna metod kan man spara en del glykol och därmed minska miljöpåverkan.

Hur fungerar avisning?
Snö och is på vingar och stabilisatorer kan radikalt försämra ett flygplans egenskaper och i värsta fall vålla en olycka. Vid avisning av flygplan används propylenglykol och varmt vatten. Idag samlas nästan all glykol upp genom separata dagvattensystem eller med hjälp av sugbilar. För att hålla start- och landningsbanor halkfria används framförallt fältfordon som plogar och sopar. När detta inte räcker måste halkbekämpningsmedel användas för att smälta isen. Sedan något år används kaliumformiat, ett ämne som har betydligt bättre miljömässiga kvaliteter än sina föregångare. Såväl propylenglykol som kaliumformiat har låg giftighet. De relativt små mängder som kommer ut i naturen bryts lätt ner och den främsta miljöpåverkan är låg syreförbrukning.